Du lämnar aldrig mina tankar

Första året efter vår Änglapojk besökte vi honom alltid minst en gång i veckan.
Söndagar var vår "familjedag".

Minnesplatsen här hemma togs om hand och dekorerades med omsorg.
På månadsdagar köpte jag alltid en blomma och satte ovanför öppna spisen där han hade sin givna plats.
Julgranen dekorerades med julgranskulor på kyrkogården, trodde aldrig att de skulle sitta kvar. Men de satt kvar hela julhelgen, till min stora glädje.
Jag är säker på att han såg att vi pyntade den för hans skull.

Då vi blev fyra i familjen förändrades livet återigen.
Denna gång med glädje.
Det blev inte lika mycket tid över.
Men trots det, så är minnesplatsen här hemma fortfarande viktig och betyder mycket för oss.
Besöken på kyrkogården är nuförtiden inte lika frekventa och på månadsdagarna tänder jag oftast bara hans ljus och tänker på honom lite extra mycket.

All den tid som jag tidigare la ner och som jag nu inte har, kan skapa ångest och skuldkänslor av att man inte hinner med honom.
Men samtidigt så kommer han aldrig att lämna mina tankar.