Fortsätt till huvudinnehåll

Tillåt mig att...

Jag försöker vara positiv till det mesta, förutom när jag är trött och hungrig som fallet var idag.
Så tillåt mig att klaga i alla fall denna gång...


När det gäller kollektivtrafiken, vare sig det är buss eller spårvagn verkar det finnas en gyllene regel för de flesta chaufförer och det är fullgas och tvärnit.
Varken gamla eller unga klarar knappt av att stå upprätta när chauffören trycker bromspedalen i botten.
Kroppen liksom lättar från sätet varje gång, och man tänker att whipflash skadorna inte är långt borta.


Så byts det chaufför och man tänker att nu blir det en bättre och behagligare resa.
Men nej inte det.
Resan fortsätter på samma sätt.


Jag blir lättad och glad när jag är framme och får kliva av utan att ha drabbats av några större men förutom lite irritation.


Sedan gick jag hem med min hungriga mage, trötta kropp och hjärna.

Kommentarer

  1. Jag har sagt det så många gånger innan, fytta till VÄRNAMO :) Här behöver man inte använda sig av kollektivtrafiken! Välkomna ;)

    SvaraRadera
  2. såklart 50 och 51:an finns kvar, minns du? men de kör så mjukt och bra här i stan ;) www.hemnet.se/jonkopingslan!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Så får det bli!

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd...

Min skyddsängel

Jag tror att vår Ängel skyddar oss och vakar över oss. Dikten här nedanför hittade jag i en barnbok.