Det behövs MINST 270 sidor

Det finns flera böcker som berör ämnet, förlossning/förlossningsrädsla/förlossningssmärta.
Och under graviditeten med vår änglason läste jag en av alla dessa böcker.
Jag tyckte att detta hjälpte mig, jag förberedde mig för det som komma skulle och som jag kanske var lite rädd för ändå.

I boken fick man bra tips, vad man skulle tänka på och självklart förlossningens olika faser.

När det väl dock var dags så var ju dessa ord och råd nästan som bortblåsta (vissa saker hade ju fastnat), men i förberedande syfte så var de bra att ha med sig.

Så idag när vi står på Åhlens och ett mannen i ett av paren tar upp boken: "Att möta förlossningssmärta" och utbrister: "270 sidor om att möta sin förlossningssmärta!" (på ett något konstigt och förundrat sätt, som om hur kan man skriva en bok på hela 270 sidor om detta ämne?).

Så tänkte jag tyst för mig själv: "Det paret kan aldrig ha fött barn".

Att föda barn är det häftigaste man kan göra som kvinna, men också en av de saker som ger mest smärta.
Men den glömmer man snabbt efteråt.

Och då behövs det faktiskt minst 270 sidor, om inte ännu fler.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

8 år - Grattis på födelsedagen!

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy...

Läs mer

Så får det bli!

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd...

Läs mer

Du upptar mina tankar

Du har kommit att uppta mina tankar mer och mer den senaste tiden. Jag grubblar och tänker på dig ofta. Det är samma frågor som alltid: Vem skulle du varit? Varför orkade du inte hela vägen? Vart är du nu? Kan du se mig? Var det något som jag gjorde? Jag hoppas att du ser mig och ser min familj. Skyddar och vakar över oss. Såg du mig i flygplanet igår? Jag saknar dig så hjärtat brister. Det går i tusen bitar. Och jag skulle göra vad som helst för att få återuppleva de där timmarna med dig vid min sida. Hålet i mitt hjärta kommer aldrig läka. Det kommer för alltid var urgröpt, vara ett hål. Tankarna kommer och går, just nu är de starka och tar över. Det är jobbigt samtidigt som det är skönt. Lever mycket i nuet för att inte sjunka för djupt. Min sorg kommer för evigt finnas där för dig. Jag älskar dig!

Läs mer

Tankar av en Änglamamma

Leta i den här bloggen