Tankar av en Änglamamma

Nu när jag på allvar tänker ta upp skrivandet här igen är det ju lägligt med en presentation av mig själv. Det har dröjt alldeles för länge sedan det gjordes ordentligt. Så vem är jag? En 36 årig tvåbarnsmamma som 2010 tillsammans med min man väntade vårt första barn. Graviditeten var fullständigt normal, trots att jag i v. 12 fick operera bort blindtarmen så växte den lille där inne som han skulle. Jag läste graviditets- och förlossningsböcker och förberedde mig så mycket som jag kunde och ville. Att lillen rörde sig där inne hade jag koll på och visste att han var uppe morgon och kväll, men ganska stilla under dagarna. Vi var upprymda och förväntansfulla förstagångsföräldrar som förberedd oss genom att köpa barnvagn, ta fram spjälsäng som bäddades och köpte de första kläderna. Det var bestämt att jag skulle gå hem från jobbet två veckor innan beräknad förlossning. Vi var beräknade i juni. Dagarna innan hade vi precis fått hem barnvagnen efter flera veckors försenin

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte till något resultat om hur denna blogg kan vändas till att handla om glädje. Bloggen skapades i syfte att skriva av sig efter att vi förlorat vårt Änglabarn. Trots att det har gått 9 år sedan till sommaren så är ju detta fortfarande inriktningen på bloggen. Och det kanske ska vara så att det här handlar om det som är tufft i livet, om att förlorat ett barn, om sorg i allmänhet, om vad som görs för att rädda dessa barn. Jag finner själv tröst i att skriva av mig emellanåt. Och då kanske du undrar varför kan du inte göra det privat istället? I bloggen ville jag dela med mig av mina tankar på ett enkelt sätt för våra närmaste att kunna ta del av då de bor längre bort. Den blev ett stöd i bearbetningen. Och tack vare bloggen har jag vad jag vet idag i alla fall hjälpt en person som varit med om samma sak, och som då fann tröst i att läsa tankar, känslor och hantering av att förlora ett barn. Efter nio år har naturligtvis gläd

Denna blogg startades för bearbetning, en ventil, en kanal att dela med sig i. Kanske var det någon annan drabbad som hittade hit och kunde finna tröst i mina ord. Precis så som jag fann tröst i bloggen "Mamma Melissa" som förlorade sina tvillingar. Men när det nu har gått 8 år så ser livet annorlunda ut. Även som jag så ofta har skrivit här, så är vår Ängel aldrig glömd. Men stort fokus måste nu vara på de två barn som vi faktiskt har här på jorden. Mina tankar har länge snurrat om jag ska börja skriva här igen. Men hur vänder man en blogg som startade i sorg till något som faktiskt är mer än det? Livet kan ju var rätt rörigt emellanåt, både fysiskt och psykiskt. Jag försöker fokusera på det som är positivt och att inte grubbla för mycket. Denna blogg har ju så mycket sorg i sig, går det då att få in glädjen?

Att använda fantasin har nog till stor del hjälpt mig i min bearbetning. Att kunna och få fantisera fritt om vad vår Ängel nu är, är oerhört befriande. Sitter han på ett moln?, åker han runt på sin "moonboard"? och vad har han för kompisar där uppe?, vad gör han på dagarna – finns det skola där uppe? osv. Vår Ängel, om du nu går runt bland molnen, var är du då när det är klarblå himmel?

Så här åtta år efter rullar livet på men inte utan honom i tankarna emellanåt, men utan honom här på jorden, med oss. Sorgen går i skiftningar även om de inte sker lika ofta längre. Nu är de koncentrerade till högtidsdagar så som idag, hans födelsedag. Igår planterade jag årets födelsedagsblomma som han får ikväll när vi besöker kyrkogården. En sån simpel sak kan framkalla tankar och skiftningar. Just där och då började jag fundera på, var är han nu? Där uppe bland de få moln som fanns på den ljusblå sommarhimlen? Om änglarna bor i molnen, var är de när himlen är helt blå? Idag ör det din dag vår älskade ängel och ikväll ska vi fira dig. För trots att du inte är med oss är det alltid kalas på din födelsedag. För du är lika viktig som dina småsyskon, aldrig glömd. Jag frågade din lillebror vad han ville ha och äta på din födelsedag och han svarade: - det ska vara något festligt Så ikväll blir det fest och saker vi tror att du skulle ha gillat nu när du fy

Igår var det Svenska Hjältar galan på TV4. Jag satt och slötittade lite, och jag brukar alltid fundera på vem jag skulle vilja nominera. Kommer inte på någon. Men ikväll slog det mig. En person som jag inte har en personlig relation till men som har betytt så mycket för oss som har Änglabarn i våra liv. Ingela Rådestad, barnmorska, forskare och tidigare ordförande i Spädbarnsfonden nationellt. Hon är sannerligen en kämpe och har varit i många många år. Ett idogt arbete med forskning och att informera, arbetar hon för att fler barn ska kunna räddas till livet. Ikväll såg jag på facebook att hon hade en ny hemsida som vänder sig till de som drabbats, eller de som träffar på de som har drabbats. Här ligger även två böcker (pdf-format) uppe där man kan läsa om hur det är när man drabbas och även tiden efter. Väl värt ett besök, vare sig det var ett tag sedan du blev Änglaförälder eller om du nyss mist ditt barn. Stillbirth - en still födsel