Tankar av en Änglamamma

Då de senaste veckorna till viss del varit fyllda av tankar på vår Ängel så var dagens besök svårare än vanligt. Som alltid undrar man vem han skulle varit och hur han skulle sett ut. Till sommaren är det 5 år sedan han kom och försvann. Kan inte fatta att det har gått så lång tid. God Jul vår Ängel! Du är för evigt älskad och saknad.

Jag pendlar mellan total lycka över vår lilla familj som vi skapat och den oändliga sorgen som det innebär att för alltid vara en för lite i familjen. Efter 4,5 år vet jag fortfarande inte hur jag ska handskas med dessa känslor. Hur lär man sig att hantera dem? Ellr kommer det för evigt kännas så här? Sorgen och känslorna ligger mer än ofta utanpå hjärtat. Alltid nära till gråt. Ett tag nu har min sårbarhet varit större än någonsin. Minsta lilla rispa på ytan kan slita mig itu. Skör och krossbar som glas.

Mitt barn är dött. En erfarenhet jag hellre skulle vilja vara utan. Det är en avgrundsdjup sorg. Som aldrig tar slut. En tomhet. Ett stort hål. Som aldrig läker.

Du har kommit att uppta mina tankar mer och mer den senaste tiden. Jag grubblar och tänker på dig ofta. Det är samma frågor  som alltid: Vem skulle du varit? Varför orkade du inte hela vägen? Vart är du nu? Kan du se mig? Var det något som jag gjorde? Jag hoppas att du ser mig och ser min familj. Skyddar och vakar över oss. Såg du mig i flygplanet igår? Jag saknar dig så hjärtat brister. Det går i tusen bitar. Och jag skulle göra vad som helst för att få återuppleva de där timmarna med dig vid min sida. Hålet i mitt hjärta kommer aldrig läka. Det kommer för alltid var urgröpt, vara ett hål. Tankarna kommer och går, just nu är de starka och tar över. Det är jobbigt samtidigt som det är skönt. Lever mycket i nuet för att inte sjunka för djupt. Min sorg kommer för evigt finnas där för dig. Jag älskar dig!

Ordföranden för Spädbarnsfonden, Henrik Ahlstrand skrev under allhelgona helgen ett inlägg i Sydsvenskan, för att uppmärksamma PSD i magen och hur man ska gå vidare för att minska antalet dödfödda barn. Läs texten HÄR

Man brukar säga att åren går fort. Och det kan man verkligen säga. I år är det fyra år sedan vi förlorade vår Ängel. En sorg och ett hål i hjärtat som aldrig läker. Men på något sätt landar man till slut i sin sorg, den blir en del av vardagen. Och det är precis vad vi har gjort. Sorgen kommer vi för alltid att leva med. Men att känna sig trygg i den och kunna prata om den är också ett steg i sorgeprocessen. Vi har landat med båda fötterna på jorden och idag kan vi prata om sorgen, känslorna och upplevelsen om att bli Änglaförälder. Det kommer aldrig mer att bli några rosa "fluffiga" moln, vi har fått erfara något av det värsta. Vi har lärt oss av vår erfarenhet och tagit oss en bit på väg i sorgen. Ingens sorg är den andra lik, alla hanterar och lever genom den på olika sätt. Men för oss känns den hanterbar nu.

Bild från Barnupproret Barnupproret tar som alltid upp viktiga ämnen och frågeställningar. Denna gång: "Kan man prata om döden?" Och visst kan man det. För många som inte har haft det så nära eller så oväntat kan det nog många gånger vara svårt. Men för oss som upplevt det oväntat och plötsligt, blir det till en del av livet. Vi lever med döden i vardagen. För oss känns det naturligt. Och idag har jag just gjort detta, pratat om döden. Denna gång med mina kollegor. Många tror oftast att man har svårt att prata om det, men oftast är det självläkande (fortfarande efter 4 år) att prata om det. Även om ögonen ändå fylls med tårar. Så fortsätt, fortsätt våga, våga prata om döden. Det kommer vi göra.

Idag är det 4 år. 4 år sedan livet tog en ny vändning och livet fick en ny mening. Idag har vi firat med blommor, ballonger, ljus, glas och pannkakor. Det blev en hel del blommor, gjorde arrangemangen själv. Det är det där med att man vill att allt ska bli perfekt och precis som man själv vill ha det en sådan här dag.  Därför är det viktigt för mig att göra allt själv. Så när jag frågade i blomsteraffären hur mycket det skulle kosta att göra 2 arrangemang med blommor, så kände jag direkt att nä jag vill nog göra det själv. Så att jag får det som jag vill ha det! Det har varit mestadels vita blommor i föregående blomarrangemang. Men i år blev det även blåa blommor i. Är riktigt nöjd med blommorna Tankar och känslor är i ett enda virr-varv en dag som denna. Vem skulle han ha varit? Hur hade våra liv sett ut? Under kvällen har vi tittat på foton, lyssnat på hans låtar och bara tänkt tillbaka på den där dagen för...

Igår på morsdag fick vår Ängel blommor vid sin sida och det blev lite mer sommar hos honom. Dagen D närmar sig.  I år skulle han fyllt fyra. Jag tänker en del på hur livet skulle sett ut om han hade överlevt. Vem hade han varit idag?

Lånar finaste texten från E om att vara änglaförälder och tankarna kring detta. Besök gärna hennes hemsida HÄR "En del av mig sörjer att jag inte längre är den jag var innan. En annan del av mig är tacksam över att jag kan se mig själv mer som jag är och därmed göra klokare livsval. En del av mig sörjer alla de vänner som försvann när det var som dj upast i sorgen men även de som försvann längs vägen många år efteråt av olika skäl. En annan del av mig är glad för de mer klokare och innerligare få vännerna jag har kvar eller som tillkommit. En del av mig sörjer att min ork, min handlingskraft, mitt minne, min koncentration och min energi aldrig mer blir densamma. En annan del av mig talar om för mig att jag har blivit bättre på att prioritera och satsa på få saker att förverkliga än att slösa bort energi i onödan. En del av mig sörjer att jag numera är som porslin, stark och skör på samma gång. En annan del av mig känner att dessa insikter i mitt inre vill jag...

Tänk att det har gått ett helt år redan. Tänker tillbaka och minns dagen som vår älskade F föddes. Det var en dag som var blandad med förväntan, oro, rädsla, längtan och smärta. Du föddes i kaos och tumult och fick spendera dina första timmar med din pappa. Jag var i chock och  längtade så efter att se dig igen. Det blev inte som jag ville den dagen, men du blev precis så som jag ville. Alltid ett leende på läpparna och bus i blicken. Älskar dig min lille skrutt! Grattis på 1 års-dagen!

                                         

Himlen har idag fått ännu en Ängel. En kattängel. Vår älskade Tarzan har idag fått somna in. En katt med ett stort hjärta och en ännu större personlighet. Han kommer vara oerhört saknad och för evigt älskad. Han springer nu omkring bland molnen med sin syster och vår Ängel. För självklart hamnar även djur i himlen!

Under året som gått har tankarna på vår Ängel funnits närvarande hos mig till stor del. Hur skulle livet blivit om han hade överlevt? Hur hade han sett ut? Hur hade han varit som person? Var hade vi bott? Under senaste graviditeten var oron stor och som allra störst i v. 38 då vi miste vår Ängel. Men våra känslor togs på allvar och vi fick en igångsättning av förlossningen. Något som gick bra till en början men som i slutet blev värre än någon av oss hade kunnat ana. Både psykiskt och fysiskt. Men han överlevde, vårt andra mirakel. Och tankarna om livet och hur värdefullt det är tog sig nya vändor. Firandet av vår Ängel, som skulle fyllt 3 år, i år gjordes i sedvanlig ordning på kyrkogården. Detta år med pizza som vi är säkra på att han skulle ha tyckt om. Det blev många gravljus under året. Nu har även lillebror A kreativt dekorerat egna ljus. Till julen blev det såklart en julgran i miniformat. Livet har under året få...