9 månader av oro och ångest är då äntligen över. Och i min famn ligger ännu ett nytt litet liv. Ju mer man tänker på förlossningen och dess slutskede så inser jag att tack vare barnmorskans professionella och snabba beslut, så räddade hon livet på vår tredje son. Utan snabb handling så hade vi kanske stått med ännu en livlös kropp i famnen. Men nu ligger han här i min famn och andas och mår bra. Och jag är så oerhört tacksam! Och så oerhört förundrad över att det ännu en gång har gått bra. Det finns ju så mycket som kan hända... Tack underbara A för att du räddade livet på vårt nyaste mirakel. Jag är dig för evigt tacksam!