Tankar av en Änglamamma

Vissa historier går rakt in i hjärtat. Detta är två av dem. Historien om Sebbe "Sebbe visste att han snart skulle dö"  (klicka på namnet/länken så kommer du till reportaget som gjordes av GP 2005) Igår läste jag historien om 1,5-årige Victor ( i tidningen Vi Föräldrar nr. 12 2012) som kämpade mot sin cancer i 8 månader, men som nu är en ängel bland våra andra änglar. Victors mamma skriver också i sin blogg om historien, bloggen hittar ni här Varje dag kramar jag mitt levande barn hårt och talar om hur mycket jag älskar honom, men efter dessa historier kramar jag honom ännu mer och ännu hårdare och älskar honom ännu mer....om det nu är möjligt.

På Facebook finns sedan en längre tid tillbaka en grupp som verkar för att det ska komma nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser. Denna grupp är jag självklart med i! Den 12 september skickade initiativtagarna ett öppet brev till socialminister Göran Hägglund och socialstyrelsen. Där man kräver att det ska upprättas nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser. I brevet finns också många rörande historier om familjer som mist sina barn. Mammor som har blivit beskyllda för onödig oro, mammor som fått fel information, mammor som inte blivit tagna på allvar fastän känsla av att något inte står rätt till har funnits under en längre tid. Brevet kan ni läsa i sin helhet här Anne som är en av initiativtagarna har också samlat allt material på sin blogg, den hittar ni här Svar från Socialstyrelsen på det öppna brevet! Socialstyrelsen (SoS) har sedan hösten 2011 fått frågor avseende ett tiotal olika problemområden inom mödra- och förlossningsvården. Ett av områdena

Att gå i Spädbarnsfondens samtalsgrupp var något självklart för mig (oss) när vi hade förlorat vår Ängel. Jag ska inte säga att jag behövde övertala sambon till att följa med, men jag var nog ganska hård med att vi skulle gå och därmed anmälde jag oss direkt när det var dags. Första gången var riktigt nervöst. Men det är verkligen inget vi ångrar att vi deltog i. Vilket stöd vi alla har gett varandra genom varandras sorger. Att få prata med de som vet vad det handlar om. Som fått beskedet om att ens barn inte längre lever. De som vet hur det känns. Ett stöd som jag egentligen inte vet om vi hade klarat oss utan. Vänner för resten av livet.